Nyhetsbrevet Krigsmyter
Startsida | Anmäl dig till nyhetsbrevet | Utvalda artiklar | Kontakta oss

Varsågod, ett smakprov ur nyhetsbrevet Krigsmyter:


Stalin hjälpte Hitler att invadera Norge

AV CHRISTER BERGSTRÖM

– På plass ved kanonene! Nå skal vi slåss, gutter! Kapten Odd Isachsen Willoch skrek ut sina order till manskapet ombord på det norska pansarskeppet Eidsvold. Willoch tillhörde inte de norska officerare med nazisympatier som förrådde sitt land vid den tyska invasionen.

När de tio toppmoderna jagarna i tyska 1:a jagarflottiljen dök upp vid inloppet till Narvik i gryningen den 9 april 1940, mötte de ett resolut motstånd från de gamla norska pansarskeppen Eidsvold och Norge. Men det blev en ojämn strid. Två torpeder slog in i Eidsvold precis där fartygets ammunitionsförråd var beläget. I en jättelik explosion slets fartyget itu och gick hastigt till botten. Av besättningen överlevde bara sex man. Några minuter senare mötte Norge samma öde.

1:a jagarflottiljen stävade vidare in i fjorden och landsatte 1 900 österrikiska bergsjägare under befäl av general Eduard Dietl. Dessa kunde snabbt ta kontroll över Narvik, den viktiga malmhamn som den tyska invasionen av Norge och Danmark den 9 april 1940 kretsade kring.

Men frågan var om tyskarna skulle lyckas hålla Narvik - tusentals kilometer från närmaste bas i Tyskland. Snabba jagare kunde ta sig den långa vägen utan att angripas av britternas mäktiga Royal Navy - det var också därför hela invasionsstyrkan lastats ombord på jagare. Men det var annorlunda för betydligt långsammare fraktfartyg. Tyskarna hade redan under planeringsstadiet befarat att inget av dessa skulle lyckas ta sig från Tyskland och ända upp till Narvik utan att bli angripna och sänkta. Därför tillgreps en krigslist.

Anförtrodd med uppgiften att försörja styrkan i Narvik lämnade tankfartyget Kattegatt Wilhelmshaven den 3 april - och seglade i hamn i norska Kopervik. Där låg hon helt fredligt fram till den 6 april, då hon löpte ut för att kunna vara framme i Narvik när invasionen gick av stapeln tre dagar senare. Men detta trick skulle inte lyckas. I Glomfjorden, söder om Narvik, angreps Kattegatt och sänktes av ett norskt kustbevakningsfartyg.

Därmed skulle ödet för den tyska invasionen av Narvik ha varit beseglat redan från början - jagarna hade gjort slut på praktiskt taget allt drivmedel under den långa färden från Tyskland och bergsjägarna hade knappast några egna förråd med sig - om det inte varit för den sovjetiske diktatorn Josef Stalin.

Från ett håll som var helt oväntat - norrifrån - smög sig ett annat tyskt fraktfartyg, Jan Wellem, obemärkt ner längs den norska kusten och ankrade utanför Narvik på eftermiddagen den 8 april. Jan Wellem hade kommit från en hemlig tysk flottstödjepunkt som Josef Stalin ställt till förfogande inne på sovjetiskt territorium. Det var en krigslist som ingen på motståndarsidan kunde genomskåda!

Exakt hur stor roll Stalin spelade för den tyska invasionen av Norge, går inte att fastställa, men helt klart har hans delaktighet hamnat i skymundan i historieskrivningen. Efteråt har det visat sig att Hitler var extremt nervös över det riskabla företaget mot Narvik. Flera gånger var han på vippen att beordra Dietls styrka att dra sig tillbaka, eftersom han fruktade de psykologiska konsekvenserna av ett tyskt nederlag vid Narvik. Det är mycket möjligt att Hitler hade gett upp försöket att inta Narvik redan den 9 april 1940, om det inte varit för att Jan Wellem lyckades nå dit som tyskarnas enda försörjningsfartyg. I så fall spelade Stalin en helt avgörande roll för den tyska invasionen av Norge.

Jan Wellem kom från en topphemlig tysk bas inne i den sovjetiska Litsafjorden, 4,5 mil öster om den sovjetisk-norska gränsen och tolv mil väster om Murmansk, totalt isolerad från befolkningen i regionen och skyddad från insyn från fjordens mynning.

Pakten mellan Stalin och Hitler den 23 augusti 1939 föregicks av ett tysk-sovjetiskt handelsavtal av den 19 augusti 1939. Dessa båda avtal skapade i praktiken ett hemligt tysk-sovjetiskt partnerskap vars omfattning än idag är tämligen okänt.

Uppdelningen av Östeuropa i två intressesfärer är välkänt, liksom att ryssarna bytte värdefulla varutransporter (bland annat strategiska råvaror så att Hitler kunde kringgå den brittiska flottans blockad) mot militär teknologi. Mindre bekant är etablerandet av den hemliga tyska marinstödjepunkt som kom att kallas "Bas Nord".

"Bas Nord" uppläts under förhandlingar mellan den tyske Moskvaambassadören von der Schulenburg och Stalins utrikesminister Molotov på hösten 1939. Syftet var att ge de tyska ubåtsoperationerna i Nordatlanten en hemlig stödjepunkt. Den 26 november 1939 anlände ubåten U 38 som det första tyska örlogsfartyget till Litsafjorden för att påbörja uppbyggnaden av den hemliga basen. Vid det laget hade de sovjetiska myndigheterna låtit evakuera alla invånare i närheten, och skärmade av regionen åt tyskarna.

Strax efteråt anlände den tyske kaptenen Karl Nieschlag som befälhavare på "Bas Nord". Under de följande veckorna löpte flera tyska fartyg in i den sovjetiska fjorden, där anläggningsarbetet var i full gång.

Från och med vintern 1939-1940 var "Bas Nord" i full aktion och spelade en viktig roll i den tyska sjökrigföringen i Nordatlanten. I största hemlighet opererade från "Bas Nord" depåfartygen Venezia, Iller och Viking-5 för att försörja tyska ubåtar, kaparfartyg och även tyngre krigsfartyg. Väderfartyget Kedingen och trålaren Sachsen genomförde ovärderliga meteorologiska uppdrag i de nordligaste farvattnen, och valfångstfartyget Sachsenwald var ett annat skepp som använde "Bas Nord" som utgångspunkt för att undkomma den lurande Royal Navy. Detta pågick under hela finska vinterkriget, som utspelades bara några mil därifrån!

Den 20 januari 1940 lämnade fraktfartyget Jan Wellem Kiel med drivmedel åt den tunga kryssaren Admiral Hipper, så att denna skulle kunna fortsätta operera kring Spetsbergen i ytterligare tre månader, samt för fyra månaders tyska ubåtsoperationer i regionen. Med förrättat ärende anlöpte Jan Wellem "Bas Nord" den 4 februari.

Men detta fartygs viktigaste insats blev dess understöd åt invasionen av Norge. Innan Jan Wellem på grund av det utsatta läget fick lov att borras i sank av sin egen besättning hade hon tankat tyska jagare och lastat av 500 ton förnödenheter - inklusive mellan 60 000 och 80 000 dagsransoner med proviant - åt den isolerade tyska garnisonen i Narvik.

Att Stalin verkligen stod på Hitlers sida i invasionen av Norge bekräftas av noteringar i det tyska utrikesministeriet enligt vilka utrikesminister Molotov "önskade Tyskland fullständig framgång" i operationen mot Norge.

I och med ockupationen av Norge minskade "Bas Nords" betydelse för den tyska krigföringen. Den hemliga flottstödjepunkten spelade en sista betydelsefull roll för Kriegsmarine i maj 1941 då trålaren Sachsen löpte ut från Litsafjorden för att genomföra isbergsspaning i Danmarkssundet för att förbereda slagskeppet Bismarcks färd ut på havet. När tyskarna strax efteråt invaderade Sovjetunionen, hade de - såvitt det går att avgöra - fullständigt evakuerat "Bas Nord"

Men även om tyskarna försvann från "Bas Nord", upphörde den inte att existera. Efter kriget tog den sovjetiska flottan över där det tyska uppbygget avslutats. Idag är Zapadnaya Litsa den största och viktigaste flottbasen för Severnyj flot, den ryska Nordflottan, och har därmed övertagit Murmansks roll.


###


Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande krigshistoriska fakta om andra världskriget!

Är du riktigt säker på att det du vet om andra världskriget verkligen är det allra senaste? Vill du få tillgång till händelseförlopp, fakta och berättelser som ger den rätta förståelsen för det militärhistoriska sammanhanget?

Klicka här för åtkomst till nyhetsbrevet "Krigsmyter"

Om du vill veta hur det verkligen låg till så tveka inte, utan skicka genast efter nyhetsbrevet om nyvunna upptäckter som våra författare och faktagranskare fått fram!


Med bästa hälsningar

per-anders smb

Per-Anders Lundström
utgivare av Krigsmyter

Krigsmyter | Anmäl dig till nyhetsbrevet | Kontakta oss | Privatpolicy | Sitemap

Nyhetsbrevet Krigsmyter ges ut av Per-Anders Lundström i samarbete med
Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek

smb

Klubben | Medlemsförmåner | Kvalitetsgaranti | Medlemstidningen | Medlemsregler | SMB