Nyhetsbrevet Krigsmyter
Startsida | Anmäl dig till nyhetsbrevet | Utvalda artiklar | Kontakta oss

Varsågod, ett smakprov ur nyhetsbrevet Krigsmyter:


Hitlers anfallsplan föll i Stalins händer

AV CHRISTER BERGSTRÖM


Operationsplanen för den tyska sommaroffensiven på östfronten 1942 föll genom en otrolig fadäs i ryssarnas händer nio dagar innan anfallet skulle sättas in. Men istället för att förstärka försvaret, lät ryssarna transportera bort trupper därifrån. Anledningen till att de gick miste om detta gyllene tillfälle att verkligen stoppa den tyska offensiven var att diktatorn Stalin helt enkelt vägrade att tro på sina generaler.

- Vad var det han hade med sig? Kartorna? Vad då? Mappen med dokumenten också? Hur fasen kan han flyga på spaning med sådant ombord!

Överstelöjtnant Hesse vid 23:e tyska pansardivisionen stod högröd i ansiktet och nästan skrek in i telefonluren.


General Georg Stumme (1886-1942) trodde hans middagsbjudning skulle bli en lugn och trevlig tillställning, men ack vad han bedrog sig! Som en följd av att de tyska krigsplanerna hamnade på sovjetisk sida förpassades han ut i kylan - i Nordafrika. Stumme avled i hjärtattack under de inledande faserna av slaget vid El Alamein.

Det var på kvällen den 19 juni 1942 och general Georg Stumme, chefen för tyska 40:e motoriserade kåren, hade bjudit in sina höga officerare till en supé i kommissarievillan i Charkov. En av dem var överstelöjtnant Hesse.

Kriget på östfronten var på väg in på sitt andra år. De tyska arméerna hade just hämtat sig från de bakslag de tillfogats av den sovjetiska vinteroffensiven. Denna hade förbytts i svåra sovjetiska nederlag, och nu drog Hitler samman en väldig truppstyrka som skulle inleda hans andra sommarfälttåg på östfronten - under täcknamn Unternehmen Blau, "operation Blå".

Blau skulle gå av stapeln den 28 juni 1942, och denna kväll ville Stumme passa på att koppla av tillsammans med några av sina officerskollegor. Snart skulle det inte finnas mycket tid till förströelse. Champagne från Krim flödade. Stumme tyckte att hans män var värda det. När allt kom omkring skulle hans 40:e motoriserade kår - en hörnpelare i general von Paulus' 6:e armé - spela en viktig roll i den kommande storoffensiven, med vilken Hitler hoppades kunna slutgiltigt knäcka Sovjetunionen.


Det lätta eldlednings- och sambandsplanet Fieseler Fi 156 Storch användes i stor utsträckning under andra världskriget, och kunde starta och landa på mycket små ytor. Det var i ett sådant plan som de tyska anfallsplanerna flög iväg.

Just som stämningen nådde sin höjdpunkt kom det olycksaliga telefonsamtalet från 23:e pansardivisionens stab. Major Reichel, operationsansvarig i 23:e pansardivisionens stab, saknades efter en flygning i närheten av fronten. Klockan 14.00 hade han klivit ombord på ett sambandsflygplan av typ Fieseler Storch. Piloten, löjtnant Hermann Dochant från spaningsdivisionen 6.(H)/13, startade med uppdrag att flyga majoren till kårhögkvarteret. Men när klockan var tio på kvällen och ingenting hade hörts ifrån männen ombord på flygplanet, började man ana oråd.

Och det värsta av allt - Reichel hade tagit med sig anfallskartorna och hela anfallsplanen för 40:e kårens deltagande i "operation Blå"! Om det föll i sovjetiska händer, vore det en katastrof för tyskarna.

De församlade officerarna försökte trösta sig med att det kanske inte var så illa - flygplanet hade kanske fått motorfel och nödlandat på någon enslig plats på "rätt" sida om fronten? Men en rapport från fronten grusade snart dessa förhoppningar:

Strax efter klockan tre på eftermiddagen hade soldater i tyska 336:e infanteridivisionen sett en Fieseler Storch puttra förbi i luften ovanför, på väg bort mot den ryska sidan av fronten. Av allt att döma hade piloten orienterat fel i regnvädret. Strax efteråt såg soldaterna hur sovjetiska kulsprutor på marken öppnade eld mot det långsamt flygande lilla sambandsplanet, som nästan omedelbart gick ner och försvann ur sikte. Sedan såg de inte till det igen.

I panik gav 40:e kåren order om att en stödtrupp skulle ta sig fram till platsen där flygplanet förmodades ha nödlandat - nära byn Nezjegol, cirka 30 kilometer öster om Bjelgorod. Männen i denna styrka fann flygplanet stående i en skogsglänta, övergivet och med kulhål i bränsletanken. Två färska gravar alldeles intill visade ödet för major Reichel och löjtnant Dochant. Av de viktiga dokumenten fanns inte ett spår. Alltså hade ryssarna tagit dem med sig och de var vid det laget säkert halvvägs på väg till Kreml!

Från Charkov och ända bort till Bayern, där Hitler befann sig, exploderade tyska befälhavare av raseri. General Stumme skällde på 23:e pansardivisionen, som låtit majoren flyga iväg med så viktiga dokument, och meddelade 6:e arméns stabschef, överste Arthur Schmidt, som blev lika ursinnig och lät det gå vidare till sin chef, general von Paulus. Generalfältmarskalk Fedor von Bock, den gamle befälhavaren för armégrupp Syd, trodde knappt sina öron när nyheten nådde hans öron en timme in på det nya dygnet.

Men ingen kunde bli mer ursinnig än Hitler, som befann sig i sin alpvilla Berghof när händelsen inträffade. Han beslöt ändå att det var för sent att förändra de ursprungliga planerna.

General Stumme och chefen för 23:e pansardivisionen, generalmajor Hans Freiherr von Boineburg-Lengsfeld, fråntogs sina befäl och ställdes inför rikskrigsrätt. Ingen mindre än riksmarskalk Hermann Göring företrädde rätten i målet. Domen blev fem års fästning för Stumme och två år för friherre von Boineburg-Lengsfeld. Att det inte blev värre, och att inte fler huvuden rullade på grund av fadäsen beror säkerligen på att ryssarna aldrig utnyttjade sin vetskap om den tyska anfallsplanen.


Generallöjtnant Filipp Golikov kunde via flygspaningar bekräfta vad som stod i de tyska planerna - men talade inför döva öron för den alltid så misstänksamme Josef Stalin som anade en tysk desinformation.

Vad hade då hänt på den sovjetiska sidan? De viktiga dokumenten hamnade omgående i högkvarteret hos generallöjtnant Filipp Golikovs Brjanskfront. Golikov förstod att eftersom dokumenten visade att 40:e motoriserade kåren planerade att rycka fram från Voltjansk som en del i en offensiv mot Voronezj, kunde det inte röra sig om annat än en del av en ny tysk storoffensiv. Han lät genast sända ut spaningsflygplan för att verifiera uppmarschplanen, och dessa flygningar visade att stora pansarstyrkor koncentrerades i Kurskområdet.

Men Stalin vägrade att tro på någonting sådant. Han var fast övertygad om att tyskarna tänkte anfalla mot Moskva, och att dokumenten var ett villospår. När Golikov fortsatte att begära förstärkningar för att kunna möta det tyska anfallet, blev han beordrad att inställa sig hos diktatorn i Kreml. Där mötte han en ilsken Stalin som hade Reichels papper på bordet framför sig.

- Har du inget bättre att komma med, morrade Stalin och gjorde klart att han inte trodde ett ord av vad som stod i pappren.

Istället för att få besked om nödvändiga förstärkningar fick Golikov order om att förflytta styrkor från det hotade området, för att gå till anfall mot tyskarna vid Orel längre norrut. När tyskarna så slog till den 28 juni 1942, mötte de förvånansvärt svagt motstånd.


Generalmajor Hans Freiherr von Boineburg-Lengsfeld, chef för 23. pansardivisionen blev den andre syndabocken för att de tyska planerna hamnade på fel sida om fronten. Han hade dock bättre tur än Stumme och överlevde kriget med råge.

Strax efteråt blev Stumme och von Boineburg-Lengsfeld benådade. Den förre skickades på nytt uppdrag till Nordafrika, där han tog befälet över Pansararmé Afrika i Rommels frånvaro. Det är ändå möjligt att "Reichel-affären" och de efterföljande krigsrättsförhandlingarna tärt alltför hårt på Stumme - han avled av en hjärtattack, direkt framkallad av trumelden från det brittiska artilleriet vid El Alamein den 24 oktober 1942.

von Boineburg-Lengsfeld deltog i flera sammansvärjningar mot Hitler - bland andra i 20 juli-komplotten 1944 - och överlevde kriget. Han blev nära 92 år gammal och avled i sitt hem 1980.


###


Ta del av nya, anmärkningsvärda och överraskande krigshistoriska fakta om andra världskriget!

Är du riktigt säker på att det du vet om andra världskriget verkligen är det allra senaste? Vill du få tillgång till händelseförlopp, fakta och berättelser som ger den rätta förståelsen för det militärhistoriska sammanhanget?

Klicka här för åtkomst till nyhetsbrevet "Krigsmyter"

Om du vill veta hur det verkligen låg till så tveka inte, utan skicka genast efter nyhetsbrevet om nyvunna upptäckter som våra författare och faktagranskare fått fram!


Med bästa hälsningar

per-anders smb

Per-Anders Lundström
utgivare av Krigsmyter

Krigsmyter | Anmäl dig till nyhetsbrevet | Kontakta oss | Privatpolicy | Sitemap

Nyhetsbrevet Krigsmyter ges ut av Per-Anders Lundström i samarbete med
Svenskt Militärhistoriskt Bibliotek

smb

Klubben | Medlemsförmåner | Kvalitetsgaranti | Medlemstidningen | Medlemsregler | SMB